Melanocyter


    Melanocyterna ligger insprängda i stratum basale. De producerar hudens pigment (melanin) men det överförs sedan till keratinocyterna genom cytokrin sekretion och följer keratinocyterna mot hudytan. Melanocyterna bildas från celler som tillhör nervsystemet. Antingen genom vandring från ett embryonalt neuroektoderm, eller senare genom differentiering från prekursorer till Schwannceller i nerver i huden. Denna association till nervsystemet kan förklara rubbningar i pigmentering vid olika nervsjukdomar.

    Melaninsyntesen
    Melaninet bildas i organeller kallade melanosomer. Melaninproduktionen stimuleras av UV-ljus (speciellt det långvågiga UVA). Syntesen utgår från aminosyran tyrosin. Tyrosin omvandlas först till DOPA, ett steg som stimuleras av enzymet tyrosinas, som i sin tur stimuleras av UV-ljus. Det färdiga melaninet bildar slutligen komplex med ett protein till melanoprotein. Det är kemiskt heterogent och färgen varierar (2 typer urskiljs hos människa, svart eumelanin och rött phaeomelanin). Individer med phaeomelanin löper en ökad risk för hudcancer, även utan kraftig solexponering.

    Melanocyterna har långa utskott som penetrerar in i keratinocyterna för att där "injicera" melanosomer, så kallad cytokrin sekretion. Denna innebär att keratinocyterna fagocyterar delar av melanocytens cytoplasma innehållande melaningranula (se fig nedan).

    Melaninet utgör ett skydd för cellkärnans DNA mot det skadliga ultravioletta ljuset. Ljuset orsakar strängbrott i DNA, vilket kräver ständig reparation. Vid sjukdomen xeroderma pigmentosum är reparationen defekt vilket medför hög risk för hudcancer.

    En skillnad mellan olika människogrupper är att nedbrytningen av melanosomer efter överföring till keratinocyter sker olika snabbt. Det gör att ljushyade har pigment endast i de djupaste cell-lagren. Likaså är syntesen olika kraftig och melanosomstorleken kan skilja. Mängden melanocyter skiljer endast lite. En viktig skillnad är att mörkhyade har mer utspridda melaningranula, medan ljushyade har granula koncentrerade till området över cellkärnan.

    Ett melanocytstimulerande hormon (MSH) från hypofysen, men även från keratinocyterna, ökar pigmenteringen. Det stimulerar melaninproduktionen och ger ökad spridning av granula. En hyperpigmentering som ses vid Addisons sjukdom (underfunktion hos binjurarna) beror på ökad produktion av ACTH och som biprodukt även av MSH pga deras gemensamma prekursor (proopiomelanocortin).
    Pigmenteringen påverkas också av de kvinnliga hormonerna östrogen & progesteron. Alla dessa hormoner ökar under graviditet vilket resulterar i ökad pigmentering.
    Ett hormon från tallkottkörteln - melatonin - motverkar istället pigmentering, och dess höga halter under natten kan medverka till hudens blekhet på morgonen.




Copyright Göran Sandberg





Web master: Göran Sandberg. Detta dokument senast uppdaterat den 11 november 2012.