REUMATOID ARTRIT (RA)


HISTORIK


A. J. Landrè-Beauvais (1772-1840) var den första som fick äran av att ha beskrivit av reumatoid artrit. Han trodde att sjukdomen framförallt fanns hos människor med en «primär försvagning» och att den var associerad med fattigdom. Även om RA var mindre vanligt förr i tiden, är man ganska säker på att den existerade men blev feldiagnostiserad som gikt. Flera andra personer kom fram till samma konklusion på ett senare stadium i utvecklingen: «Det är ganska omöjligt att göra en äkta skillnad mellan de olika formerna av reumatism, men alla uppkommer från samma orsak.» År 1858 blev termen RA satt av A.B. Garrod. Detta namn var på den tiden mer korrekt än det som tidigare användes: Reumatoid Gikt. Senare har olika namn som artritis deformans blivit diskuterad, men nu anser man att RA är den bästa lösningen.


GENERELLT

Reumatoid artrit (RA) har blivit beskrivet som en kronisk, systemisk, inflammatorisk ledförändring med okänd etiologi. Artikulär inflammation kan vara tillbakagående men om den fortsätter leder den som oftast till progressiv leddestruktion, deformation och detta för med sig olika grader av handikapp. Extraartikulära tillstånd som t.ex. reumatoida noduli, arterit, neuropati, sklerit, perikardit, lymfadenopati och splenomegali ses ofta. Förr trodde man att detta var komplikationer av RA, men nu ser man att det är integrerade delar av sjukdomen, och understryker därmed sjukdomens systemiska natur.


(Åter till Översikt om RA).