Hudfärg

Grundfärgen är gul, men den slutliga hudfärgen beror på många faktorer. Speciellt beroende på mängden pigment har de övriga faktorerna nedan förstås varierande betydelse. Av jordens befolkning har holländare ljusast hy, medan aboriginerna i Australien har den mörkaste. Hudfärgen i olika världsdelar korrelerar i stort sett till mängden UV-strålar vid marken.


• Melanintyp
  Melanin har heterogen sammansättning vilket ger olika färgnyans, från rödgult till rött, brunt, blåsvart och svart.
  
  
• Pigmentmängd
  Trots den mycket olika pigmentmängden i huden från olika individer anses mängden melanocyter vara ungefär densamma. Hos mörkhyade produceras mer pigment, men det är också visat att degraderingen av pigment i keratinocyterna är långsammare. Förutom av mängden pigment påverkas färgen av pigmentens spridning i epidermis
  
  
• Ultraviolett ljus
  När vi solar händer flera saker. En snabb effekt är att befintligt pigment oxideras och blir mörkare. En annan (oönskad) effekt som visar sig hos en del solbadare är att huden blir röd. Det beror på hyperemi, dvs ökning av blodflödet - en komponent i den inflammatoriska reaktion som talar om att man fått för mycket sol vid ett och samma tillfälle. Det är allmänt accepterat att denna reaktion kan medverka till utveckling av hudcancer. En mer långsiktig effekt av solens UV-ljus är aktivering av tyrosinas - ett enzym som katalyserar ett steg i melaninsyntesen från aminosyran tyrosin.
  
  
• Karoten. Detta ämne förekommer i födan (ex i morötter) och inlagras i hudens fettväv. Vid stark inlagring påverkas hudfärgen. Enligt obekräftade uppgifter skulle den gulaktiga hudfärgen i vissa etniska (asiatiska) grupper bero på en kombination av lite pigment och inlagring av karoten.
  
  
• Hemoglobin. Blodets hemoglobin ger en frisk röd färg åt huden när cirkulationen är intensiv och vid vasodilatation. Är blodet dåligt syrsatt kan man istället få en blå nyans - som vid omfattande hjärtmissbildningar (sk blue babies), liksom efter intensivt badande i alltför kallt vatten. Vid vasokonstriktion blir huden blek (man kan bli "vit av ilska").
  
  
• Bilirubin är ett pigment som bildas av nedbrutet hemoglobin, och normalt inte finns i tillräcklig mängd för att påverka hudfärgen. Vid ökad mängd har man "gulsot".
  
  
• Hormoner. Syntesen av melanin och spridningen av granula påverkas av hormonerna MSH (stimulerar) och melatonin (hämmar). Då melatoninhalten är hög på natten kan det medverka till blekhet på morgonen. Det är välkänt att pigmenteringen också ökar under graviditet - en effekt av kvinnliga könshormoner (östrogen, progesteron) och MSH.
  
  Rikligt pigmenterade hudområden: anus, areola, penis, scrotum, labia minor.
  
  

  Klinik

  Fräknar motsvarar ett hudområde med ökad pigmentmängd ("lokal solbränna"). Mängden melanocyter är inte ökad.
  
  Leverfläckar är ljusbruna och släta områden med ökat antal melanocyter, ofta på områden som utsatts för solbestrålning under lång tid (ansikte, handrygg). De är ofarliga och uppträder först med åren.
  
  Nevus (födelsemärke) är ett område med mer intensiv melanocytförekomst. Melanocyterna är förändrade (nevusceller). Dessa kan ibland ge upphov till malignt melanom.
  
  Cloasma betecknar den ökade pigmenteringen vid graviditet (vårtgård, ansikte). Den är hormonellt betingad. MSH-stegring mot slutet av graviditeten, men också en östrogen- & progesteroneffekt.
  
  Vitiligo är fläckvis bortfall av hudens pigment. Okänd orsak (autoimmuna mekanismer diskuteras). De ljusa fläckarna kan växa till successivt.
  
  Albinism är total pigmentdefekt. Melanocyter finns men de kan inte producera melanin. Antingen saknas tyrosinas, eller så är det hämmat.

Copyright Göran Sandberg