Hår
-
Utbredningen av hår (=pilus) på kroppsytan varierar mellan individer och är könsberoende. Helt hårfria områden är handflator, fotsulor, läppens röda del, hörselgångens inre del, ögonlock, bröstvårtor, clitoris, penis, labia minor & inre del av labia major. Många andra delar av huden kan ha så tunna och opigmenterade hår att de kan förefalla obehårade.
- En minskad förekomst av melanocyter. Man ser 10-20% minskning av melanocyter vart 10:e år efter 30 år. Kanske poolen av melanocyter då är slut? Dock har även vitt hår har kvar melanocyter i yttre del av hårroten.
- Minskad förekomst av melanosomer & pigment per melanocyt. Med åren får melanocyter färre och mindre melanosomer och kan vara vakuoliserade – ett degenerationstecken.
- Minskad överföring av melanin från melanocyter till keratinocyter.
- Nedsatt migration av melanocyter från yttre rotskidan.
- Mutationer i melanocytpoolen.
Hår utgörs, precis som epidermis hornlager, av döda celler. Dessa innehåller en typ av keratin som kallas hårt keratin.
Det olika utseende som hår kan ha (rakt, lockigt, krulligt) har att göra med formen på de hårfolliklar i vilka håret bildats, och därmed orsakade skillnader i hårets genomsnittsform (runt, ovalt, platt). Nedanstående bild visar hårets och den omgivande hårsäckens (=hårfollikel) olika delar:
Arrector pili-muskulaturen reser håren vid kyla eller vissa psykiska stimuli.
Hårskaftets byggnad
-
Märg (medulla). Finns endast i grova hår (hjässan, ögonbryn, ögonfransar,
näsborrar etc)
Bark (cortex). Keratinhaltiga celler.
Cuticula. Cuticulans fjäll ligger med fria kanten uppåt, och griper in i liknande fjäll på hårsäckens insida. Därför - om man rycker ut håret, följer en del av hårfollikeln med.
Hårfollikelns byggnad
-
Inre epitelial rotskida
-
Cuticula. Liknar hårets cuticula, men cellernas fria ändar vänds ned mot hårbulben.
Huxleys lager (flera cellskikt)
Henles lager (ett cellskikt)
Dessa lager ses bara proximalt om talgkörtelutförsgångarna.
Glasmembran - motsvarar basalmembranet i epidermis
Bindvävsrotskida. Har dels cirkulära kollagenfibrer som omsluter hårsäcken, dels longitudinella fiberstråk som är parallella med hårsäcken.
Hårpigmenteringens fysiologi
Pigmenteringen varierar med hårcykel, kroppsdel, folkgrupp, kön, gener (autosomalt dominant nedärvning), hormoner och ålder. Det är ofta olika färg på hår på skalpen och i skägget = heterokromasi.
Melanin binder tungmetaller och andra gifter för senare utsöndring. Det är kanske viktig anledning till att vi har pigmenterat hår? Melaninförstadier har dessutom en antibiotisk effekt. Mörkt hår ger också skydd mot solsting och kan dessutom kyla.
Melanocyterna byts ut vid varje ny tillväxtfas hos håret, åtminstone de första 10 cyklerna. En pool av pigmentceller finns i övre permanenta delen av yttre rotskidan.
Genomsnittligt finns en melanocyt på fem keratinocyter i håret, men i tillväxtzonen (matrix) finns en melanocyt per keratinocyt. Melanocyterna stimuleras av SCF (stem cell factor), och MC1-R - en G-proteinkopplad membranreceptor som aktiveras av ACTH och MSH (som bildas i yttre rotskidans keratinocyter). Stimuleringen innebär ökning av cAMP och ökad proliferation, melaninproduktion och dendritbildning. Melanocyterna hämmas av ASP (agouti signaling protein). Tyrosin är substrat vid melaninbildning. 6BH4 kontrollerar tillgången av tyrosin genom att reglera fenylalaninhydroxylas.
Grå och vita hår
Grått hår kan vara en social signal som markerar goda gener och hög ålder. Grått hår kan uppträda plötsligt i samband med trauma, dvs hår som växer ut efter en viss tidpunkt blir grått. Det ses till exempel i samband med hårdbantning. En annan mekanism medverkar när man blir gråhårig över en natt. Det sker vid alopecia areata acuta då immunsystemet angriper företrädesvis de pigmenterade håren – varvid de opigmenterade blir kvar. Sjukdomen kan utlösas av sorg. Grå hår syns tydligare hos mörkhåriga. Gråhårighet beror antingen på att man en minskad pigmentering av varje hår, eller på att det finns en blandning av pigmenterade och opigmenterade hår. Håren är i sig blekgula (hårt keratin) men den vita färgen i vitt hår beror på ljusreflexion och ljusbrytning. Grå hår har förutom mindre pigment också mer märg (som ger upphov till central hålighet) och är grövre och tovigare och mer svårskött. Grå hår har ökad förekomst av Langerhans celler.
Mekanismer
A. Minskad halt pigment i hår. Detta kan ha flera orsaker.
Förekomst av grått hår
Grått hår uppträder oftast i 30-40-50-årsåldern (ljushyade i 35-årsåldern, asiater i 35-40-årsåldern, och afrikaner i 45-årsåldern). Grått hår förekommer när som helst efter puberteten. En tumregel är att 50% av 50-åringar är gråhåriga.
Grått hår uppträder först i tinningen, sedan i bakhuvudet och ännu senare i skägg och på andra lokalisationer.
Genetiska faktorer styr när gråhårigheten börjar. Gråhårigheten nedärvs autosomalt dominant.
En annan aspekt på ärftligheten: ”föräldrar "ärver" grått hår av sina barn”.
Terapi
Spontan återkomst av pigment har rapporterats. Melanocyter från vita hår har kunnat reaktiveras in vitro. Strålbehandling och en del sjukdomar i hårbotten kan ge tillbaka hårfärgen! Dessa fakta har lett till spekulationer om att man skulle kunna återskapa den ursprungliga färgen. Kosmetikföretaget L´oréal arbetar just på ett medel som motverkar gråfärgning och som ger tillbaks ursprunglig färg.
Copyright Göran Sandberg
