Epidermis

Epidermis


    Tjockleken är 0.1-1 mm och lagret utgörs av ett förhornat skiktat skivepitel. Man kan urskilja 4 huvudtyper av celler.
      1. Keratinocyter
      Utgör huvudparten av celler. De bildas basalt och förskjuts successivt uppåt. Cellerna innehåller intermediärfilament bestående av cytokeratin. Dessa bildar tonofilament. Keratinet är motståndskraftigt och ger både mekaniskt och kemiskt skydd.

      De ytligaste cellerna ('corneocyterna') är i princip döda (även om enzymatiska processer äger rum) och celltypen torde vara den enda som utför sina uppgifter bättre när den är död än när den lever.

      2. Melanocyter
      Denna celltyp härrör från neuroektoderm och ligger insprängda basalt i epidermis. Cellerna bildar pigment som sedermera upptas av keratinocyterna genom endocytos.

      3. Langerhans celler
      Dessa har sitt ursprung i benmärgen. De utgör några få procent av cellerna, men bildar pga långa utskott ett sammanhängande skikt över hela hudytan! Cellerna är besläktade med dendritiska celler i lymfatiska organen. Immunologisk funktion. Bildar interleukin 1 (IL-1), som stimulerar celltillväxt och har en roll vid sårläkningen i huden.
      Cellen karakteriseras morfologiskt av sk Birbecks granula: Stavformade, membranomslutna strukturer med en central, linjär förtätning. Strukturen har troligen roll i upptagande av antigener.

      4. Merkelceller
      Sensorisk funktion (registrerar tryck). Kontakt med nerver. Har granula innehållande katecholaminer.

    EPIDERMIS LAGER
    I epidermis kan man (på de ställen där lagret är kraftigast) i ett vanligt ljusmikroskop urskilja flera lager. Några karakteristika för vardera lagret anges här:

      Stratum basale
      Det undre lagret. Cylindriska celler, huvudsakligen keratinocyter. Förankrade via hemidesmosomer och tappar som griper in i basalmembranet. Dessa och bindvävspapillerna bidrar till mekanisk hållfasthet. I lagret sker nybildning av celler (därav den funktionella benämningen stratum germinativum). Här finns också melanocyter & Merkelceller. Keratinocyter i stratum basale bildar epitelets basalmembran.

      Stratum spinosum (taggcellslagret)
      Cellerna (som kallas taggceller) har kontakt med varandra via "spines" (därav namnet på lagret). De i övrigt stora avstånden mellan cellerna kan vara en fixeringsartefakt. Desmosomer vid kontakterna. Buntar av tonofilament (sk tonofibriller) divergerar från desmosomerna. I detta lager finns de flesta Langerhans celler.

      Stratum granulosum
      Cellerna i detta lager innehåller 2 slags granula.
        Keratohyalingranula (mörka, basofila korn). Granula är icke membranomslutna och innehåller keratohyalin, som är prekursor till det acidofila proteinet eleidin som återfinns i stratum lucidum och corneum där det ingår i keratin.
        lamellära kroppar (synonymer: Odlandkroppar, membrane-coating granule, keratinosom mm). Dessa granula är membranomslutna och innehåller flera glykolipider (acyl-glucosyl-ceramid) som tätar intercellularrummet. Dessa lipider är viktiga för hudens barriärfunktion.

      Stratum corneum
      Består av döda celler som saknar cellorganeller. Istället fyllda av keratin. Överst lossnar cellerna i små grupper (stratum disjunctum). I litteraturen nämns också ett stratum lucidum under stratum corneum. Lagret är beskrivet av ljusmikroskopister och skiljer sig elektronmikroskopiskt inte från stratum corneum.

    DIFFERENTIERING I EPIDERMIS
    Cellerna blir allt plattare högre upp i epitelet. Cellernas färgbarhet ändras från basofil basalt till acidofil längre upp.

    TILLVÄXT I EPIDERMIS
    Proliferationen sker normalt i stratum basale ("stratum germinativum"). Nybildade celler förskjuts uppåt. Epidermis celler omsätts normalt på 15-30 dagar.

      Några tillväxtstimulerande faktorer:
      Epidermal growth factor (EGF) har möjliggjort att man kan odla fram hud för transplantation.
      Keratinocyte growth factor (KGF)(från T-lymfocyter).
      Transforming growth factor alfa (TGF-alfa)(från keratinocyter) - en autokrin tillväxtfaktor.
      Insulin-like growth factor I (IGF-I)(från fibroblaster).
      Interleukin 1 (IL-1)(från Langerhans celler).
      Interleukin 2 (IL-2)(från aktiverade lymfocyter).
      Interleukin 7 (IL-7)(från keratinocyter).
      Vitamin A och D

      Några tillväxthämmande faktorer:
      Interferon gamma (IFN-gamma)(från aktiverade T-celler)
      TGF-beta (från keratinocyter) IL-6 (från keratinocyter).

      Cellnybildningen är ökad vid psoriasis, och inflammatoriska processer efter UV-bestrålning.


    Copyright Göran Sandberg




Web master: Göran Sandberg. Detta dokument senast uppdaterat den 18 december 2007.