Huden - funktion

Funktion



    Skydd mot omgivningen (barriär)

      Vattenförlust

      En mycket viktig funktion är att förhindra avdunstning av vatten. Hur viktig denna funktion är framgår vid stora brännskador eller eksem. Den 'omärkliga' avdunstning som ändå sker kallas perspiratio insensibilis varav 2/3 sker genom huden och resten genom luftvägarna. Hudens perspiratio insensibilis har uppskattats till cirka 300 ml/dygn.

      Mekanisk påverkan

      Det mekaniska skyddet utgörs av flera faktorer:
      • Keratinets motståndskraft
      • Förankringen av epidermis mot underliggande dermis med hemidesmosomer och sammanhållningen av celler i epidermis med desmosomer (stratum spinosum).
      • Den vågformiga begränsningen mellan epidermis och dermis - bindvävspapiller skjuter upp i epidermis.
      • Dermis kraftiga kollagena bindväv

      Kemisk påverkan

      Keratinet i epidermis är motståndkraftigt mot vatten, enzymer & svaga syror eller baser. Huden är ogenomträngligt för många ämnen men genomsläppligheten ökar vid hög vattenhalt (ex åstadkommet genom tättslutande förband). Många läkemedel administreras numera genom huden (nikotinplåster, östrogenplåster osv).

      Mikroorganismer

      Hudytan befolkas normalt av ofarliga mikroorganismer som utgör skydd mot patogena (sjukdoms-framkallande) arter, exempelvis svamp. Huden bär på c:a 1012 bakterier, varav de flesta på fuktiga ställen (armhålor, mellan tår osv). De motverkar inkräktande bakterier genom att konkurrera om fästpunkter och om näring. Ett lågt pH på hudytan antas också motverka angrepp av farliga mikroorganismer. Lågt pH beror på innehåll av mjölksyra och fettsyror i hudkörtlarnas sekret. Svett innehåller lysozym som har en nedbrytande effekt på många bakterier.

    Värmeregulation

      Blodcirkulationen

      Genom att hudens blodkärl kan styra blodet mot eller från hudytan regleras den mängd värme som strålar ut från kroppen. Endast hjässans kärl saknar denna förmåga. I varm omgivning vidgas kärlen så att hudytan blir varm. Vid lågt blodtryck, ex pga blödning, kan uppvärmning av den skadade förvärra situationen genom att kärldilatationen sänker blodtrycket ytterligare.

      Svettning

      Merokrina svettkörtlar stimuleras bland annat av värme. De förekommer på större delen av hudytan hos människan, som har mycket fler sådana körtlar än andra species. När svett avdunstar kyls hudytan. Vid extrem värme kan vätske- och saltförlusten genom svettning orsaka problem - viktigt är då att ersätta både vätska och salt.

      Subkutant fett

      Har värmeisolerande och stötdämpande funktion och representerar ett energiförråd. Kan ha avgörande betydelse vid sjöolyckor. Observera det mycket kraftiga subkutana fettlagret hos varmblodiga djur som lever i kallt vatten (sjölejon, sälar, sjöelefanter, valar etc).

      Hår

      Speciellt på hjässan kan hår ha en värmeisolerande funktion.

    Sensorik

      Huden innehåller olika typer av känselkroppar. Fria nervändar finns också långt ut i epidermis (se schematisk bild). Den sensoriska funktionen utgör en del av hudens skyddsfunktion, men har också betydelse för sociala och sexuella relationer.
      epidermis Meissners känselkropp

    Hudens syntesfunktion

      Hudens talg innehåller vaxer mm och härrör från talgkörtlarna. Vidare innehåller det ett förstadium (7-dehydrocholesterol) till vitamin D. Detta omvandlas av ljus till cholecalciferol. Efter transport kommer detta att ytterligare aktiveras i lever och njurar. Epidermis celler syntetiserar en mängd skilda proteiner av vilka trådformat keratin utgör huvudmassan. Därtill en mängd lipider som karakteriseras av mycket långa kolkedjor.

    Hudens immunologiska funktion

      Huden innehåller antigenpresenterande celler (Langerhans celler) som kan aktivera lymfocyter lokalt eller efter transport till närliggande lymfatisk vävnad. Där finns också mastceller som vid antigenstimulering kan frisätta inflammationsframkallande ämnen, ex vid eksem.

    Hudens utsöndrande funktion

      Svett innehåller några av kroppens avfallsprodukter som ex urea, ammoniak, och urinsyra. Också substanser som inte är resultatet av normal ämnesomsättning (ex nikotin, läkemedel, spårmetaller, aromatiska föreningar i vitlök, mm) kan utsöndras genom svett.


    Copyright Göran Sandberg




Web master: Göran Sandberg. Detta dokument senast uppdaterat den 18 december 2007.