Översikt
Huden (cutis) är - om underhuden (subcutis) medräknas - kroppens största organ och omfattar då 15% av kroppsvikten. Ytterst finns överhuden (epidermis) som varierar i tjocklek beroende på lokalisation. Kraftigast är överhuden i fotsulan och där kan 5 olika lager urskiljas. Överhuden utgörs av ett skiktat skivepitel som är förhornat. Den egentliga överhudscellen kallas keratinocyt, men ytterligare några celltyper finns insprängda, ex den pigmentbildande melanocyten. Under överhuden finns det kraftiga bindvävsskikt som bildar läderhuden (dermis), 1-2 mm tjockt. Därunder finns oftast ett fettlager som utgör underhuden.
På hudytan kan man med blotta ögat, eller med hjälp av lupp, urskilja porer av olika storlek. Det är mynningar från talgkörtlar/hårsäckar eller svettkörtlar. Svettkörtlarnas mynningar är minst och finns i ett mycket stort antal i ex handflatans hud. Särskilt stora porer från talgkörtlar ses vanligen i ansiktet. Förutom rynkor och veck i huden kan man på fingertopparna se de för varje individ karakteristiska fingeravtrycken. De består av parallella, upphöjda åsar med överhud och läderhud.
Överhudens celler avstöts hela tiden och ersätts av nya som bildas i det basala lagret. Det yttersta lagret - hornlagret - innehåller endast döda celler, fyllda med det motståndskraftiga proteinet keratin. Celltillväxten regleras av ett flertal faktorer. Den stimulerande tillväxtfaktorn 'epidermal growth factor' (EGF) har klinisk användning i samband med hudtransplantation. Exempel på störd tillväxt ser man vid hudsjukdomen psoriasis.
Hudens pigmentbildning utgör ett skydd för hudcellernas känsliga DNA (det bryts ned av solljusets ultravioletta strålar). Pigmentbildningen stimuleras av solljus, men påverkas också av hormonella faktorer. Ett exempel är den ökade pigmentering som uppträder hos gravida kvinnor. Vissa hudområden är normalt rikligare pigmenterade än andra, ex vårtgården och delar av könsorganen. Hudfärgen beror dock även på andra faktorer än pigmenteringen, ex blodets syremättnad & pigment i födan. Pigmenteringen kan också vara ojämnt, såsom vid fräknar.
Läderhuden består huvudsakligen av kollagen bindväv. Två skikt kan urskiljas, och dessa har olika kraftiga bindvävsfibrer. Vissa hudområden har glatt muskulatur eller skelettmuskulatur i dermis. Blodkärlen har en viktig roll i kroppens temperaturreglering. Olika typer av sensoriska strukturer (känselkroppar) förekommer.
Underhuden är mest utvecklad hos kvinnor och utgör ett värmeisolerande, stötdämpande och utfyllande skikt, förutom att vara en energidepå som mobiliseras vid svält. Även här finns känselkroppar.
Till huden hör de specialiserade strukturerna naglar (unguis) och hår (pilus, trichos). Båda dessa består av en speciell typ av keratin - hårt keratin. Naglarna vilar på en nagelbädd som de glider på. Nagelbädden har fingeravtrycksliknande åsar som ger motsvarande ojämnhet i nageln. Tillväxten sker vid nagelns rot. Det mesta av hudytan har hår men dessa är olika kraftiga på olika områden. Helt hårlösa områden är ex handflator och fotsulor, huden bakom öronen och på ögonlocken. Andra hudområden kan se hårlösa ut, men har tunna (och kanske opigmenterade) hår. Det finns könsberoende skillnader i hårväxt och hårens utbredningsområde. Huvudhårets funktion är främst 'ornamentär' (sexuell signalfunktion).
Hårens rot ligger dold i huden och omges av en hårsäck. Tillväxten sker längs ner i hårroten. I hårsäcken mynnar oftast en talgkörtel som förser håret och hudytan med den smörjande, fetthaltiga talgen. Talgkörtelns aktivitet påverkas av hormonella faktorer, mest tydligt vid puberteten där ökad aktivitet ofta leder till sekretansamling och inflammation ('finnar').
Svettkörtlarna har en temperaturreglerande funktion. En speciell typ (apokrina svettkörtlar) på vissa hudområden (axiller mm) har en doftproducerande funktion.
Till hudens körtlar räknas också bröstkörtlarna. Ett 20-tal körtlar mynnar var för sig i bröstvårtan. Den omgivande huden (vårtgården) har många speciella drag. Den är som nämnts rikligt pigmenterad, men innehåller också glatt muskulatur och apokrina svettkörtlar. Bröstkörtlarnas tillväxt och sekretion styrs av hormoner (östrogen, progesteron, prolaktin). Själva tömningen stimuleras av hormonet oxytocin, som frisätts i ökad mängd som svar på barnets beröring av bröstvårtorna.
Hudens funktioner är i kort sammanfattning att hindra vattenförlust från kroppen och att skydda mot mekanisk, kemisk & mikrobiell påverkan, liksom mot värme/kyla eller ultraviolett strålning. De sensoriska komponenterna i huden är en viktig del av skyddsfunktionen, men även för sociala och sexuella relationer. Huden medverkar också i syntes av vitamin D och i utsöndringen av olika avfallsprodukter.
Du kan läsa mer om huden i Hud, hår och naglar av Bo Forslind (Studentlitteratur 1998)
Copyright Göran Sandberg
