EPSTEIN-BARR VIRUS

EBV är ett humant herpes virus. EBV har visats sig kunna infektera B-lymfocyter och mucosans epitel in vivo. En följd av EBV-infektion är stimulerad tillväxt av B-cellerna. Dessa virusinfekterade B-celler uttrycker speciella receptorer och adhesionsmolekyler. Dessa känns igen av cytotoxiska T-lymfocyter som lyserar dessa. Patienter som går under kronisk immundämpande behandling löper därför en en större risk att drabbas av B-lymfocytproliferativa sjukdomar orsakade av EBV. EBV kan i likhet med andra herpes virus ligga latent i kroppen under en hel livstid.
Undersökningar visar att patienter med SS har signifikant högre titrar av antikroppar mot EBV-antigen. Det antyder att patienter med primär SS har en kronisk EBV-infektion. Fortsatta studier visar att DNA-sekvenser från EBV finns uttryckta hos 80% av SS patienternas tårkörtlar och 50% hos de mononukleära cellerna i det perifera blodet. Detta skall jämföras med "friska" patienter där endast 32% av tårkörtlarna respektive 0% av de perifera blodets mononukleära celler är infekterade.
Dessa resultat pekar på att EBV-virus har en central roll för lymfocyt proliferation och epitelpatologin som förekommer hos tårkörtlar vid primär sjögrens syndrom.
Den ihållande infektionen hos SS tårkörtel kan vara relaterad till en genetisk oförmåga att lysera tårkörtelceller infekterade av vissa EBV-stammar.

Immunsystemets struktur och funktion