ETIOLOGI

Orsaken till sjukdomen är ej fastställd. I likhet med andra autoimmuna sjukdomar tror man att genetiska mottaglighetsfaktorer interagerar med miljöfaktorer vid uppkomsten av SS.
Ett vanligt fynd hos patienter med SS är höga titrar av autoantikroppar mot Ro(SS-A)-, och La(SS-B)antigen, sk antinukleära antikroppar (ses även vid SLE ). Ro(SS-A) och La(SS-B) är små kärnbindande proteiner som finns i normala celler.
Undersökningar har gjorts där man studerade Ro- och La-antigenernas epitopsekvenser. Syftet med studien var att undersöka om några av dessa sekvenser kunde hittas i viruskomponenter. De visade sig att Epstein Barr virus (EBV), Cytomegalovirus (CMV), Humant herpesvirus-6 (HHV-6), och linsformat retrovirus hade denna egenskap. Således tänker man sig att ett virusangrepp kan leda till en produktion av antikroppar mot de proteiner som uppvisar stor likhet med Ro(SS-A) och La(SS-B). Dessa antikroppar kan sedan korsreagera mot det kroppsegna proteinet. Immunsystemet har då blivit aktiverat mot ett kroppseget ämne.
För att ett patologisk tillstånd skall uppkomma krävs det sannolikt att antigenet är presenterat på cellytan. En hypotes är att patienter med Sjögrens syndrom bär på vissa typer av MHC-molekyler som har denna förmåga. De epidemiologiska undersökningar som tidigare redovisats kan stärka hypotesen. Om antigenet är presenterat och immunförsvaret aktiverat kommer lymfocyterna att binda till dessa celler och och därmed infiltrera körteln, vilket är karaktäristiskt för Sjögrens syndrom. I körteln startar sedan en inflammatorisk process som ger upphov till de olika kliniska symtomen.

Epstein-Barr Virus
EBV är ett humant herpesvirus. EBV har visats sig kunna infektera B-lymfocyter och mucosans epitel in vivo. En följd av EBV-infektion är stimulerad tillväxt av B-cellerna. Dessa virusinfekterade B-celler uttrycker speciella receptorer och adhesionsmolekyler. Dessa känns igen av cytotoxiska T-lymfocyter som lyserar dessa. Patienter som går under kronisk immundämpande behandling löper därför en större risk att drabbas av B-lymfocytproliferativa sjukdomar orsakade av EBV. EBV kan i likhet med andra herpesvirus ligga latent i kroppen under en hel livstid.
Undersökningar visar att patienter med SS har signifikant högre titrar av antikroppar mot EBV-antigen. Det antyder att patienter med primär SS har en kroniskt EBV infektion. Fortsatta studier visar att DNA sekvenser från EBV finns uttryckta hos 80% av SS patienternas tårkörtlar och 50% hos de mononukleära cellerna i det perifera blodet. Detta skall jämföras med "friska" patienter där endast 32% av tårkörtlarna respektive 0% av de perifera blodets mononukleära celler är infekterade.
Den ihållande infektionen hos SS tårkörtel kan vara relaterad till en genetisk oförmåga att lysera tårkörtelceller infekterade av vissa EBV-stammar.
Dessa resultat pekar på att EBV-virus har en central roll för lymfocytproliferation och epitelpatologin som förekommer hos tårkörtlar vid primär Sjögrens syndrom.

Herpesvirus-6
HHV-6 har isolerats från patienter med AIDS och från lymfknutor hos patienter med SS och lymfom. Tidigare trodde man att anti HHV-6-antikroppar begränsades till patienter med lymfom och pseudolymfom. Senare undersökningar visar dock att den största andelen friska vuxna liksom patienter med SS (utan lymfom) har lika höga titrar av antikroppar mot HHV-6.

Retrovirus
En rapport visar att 30% av patienterna med primär SS har cirkulerande antikroppar mot ett rekombinant p24 GAG protein från HIV-1. Serum innehåller dock inga antikroppar mot gp41 eller gp120 -antigener vilket innebär att patienten ej är infekterade av HIV-1 självt. Förekomsten av anti-p24 GAG kan bero på två saker. Det kan föreligga en immunologisk korsreaktion mot dels en konserverad GAG-proteinepitop i ett annat retrovirus dels mot ett autoantigen som uppvisar molekylär likhet med p24 GAG proteinet.
Frånvaron av autoantikroppar mot Ro(SS-A) och La(SS-B) i denna grupp av patienter tyder på att dessa patienter utgör en undergrupp till primär SS. De kliniska likheterna mellan dessa patienter och de med ett syndrom hos homosexuella män med AIDS och kännetecknande bilateral uppsvullnad av parotis, torr mun, torra ögon och ledvärk, är slående.
Vid HIV-associerad primär SS ses dock en högre halt CD8+ T-celler än CD4+ T-celler i spottkörtlarna, medan förhållandet är omvänt vid ordinär Sjögrens syndrom

Åter till innehållsförteckning - Sjögrens syndrom